Johanna Elizabeth Kaarina Strömberg

Mama please stop cryin'
I can't stand the sound
Your pain is painful and it's
Tearing me down

Vi gick skilda vägar, greppade tag i andras händer
Jag försökte göra allt, men det va du som gjorde fel
Löften om att bry sig som inte längre finns mer

you never were and you never will be mine,
något jag är tacksam över!

Ord som :
hora, slampa, skabbig, äcklig, ful, tjock..är ord som alla tjejer får höra någon gång.
Det är dessa ord som utformar kvinnorna i vårat samhälle.
Antingen gör dom oss starkare eller så trycker de ner oss totalt, men det finns en sak som är samma för alla flickor, vi tar åt oss.
Som in i helvete tar vi åt oss.
Vi ältar det, vi pratar om det,
vi tänker på det och vi skadar oss själva med det.
Vi tar åt oss så mycket att inombords är vi som tomatsoppa, helt mjuka och krossade.
Det är såhär som vi blir utseendefixerade.
Plötsligt handlar allt om kläder, smink och hur man snabbast ska gå ner i vikt och ta världen med storm.
Vi slåss som barn i sandlådorna om vem som ska få den snyggaste killen.
Vet ni vad som gör oss tjejer såhär fucked up i huvudet?
Jo det är alla killar.
Det är egentligen dom som är utseendefixerade. Kanske inte alltid på sig själva men på dem som finns runt omkring dem.
Tyvärr är det vi tjejer som är de som står runt dem. Det är vi som står där och tar i mot allt.
Är man en kille blir man kallad för player om man strular och har sex med många brudar.
Man blir nåt bra, man blir någon.
Någon som alla kanske pratar om och i smyg ser upp lite till.
Vi tjejer vill vara med dom.
Vi skulle inte säga nej.
Inte de heller.
Är det där i mot vi som strular och knullar runt så blir vi kallade för horor.
Då är vi äckliga, skabbiga, fula osv.
Och vet ni vad som händer mer?
Joo, folk snackar skit.
Vassa knivstick rakt in i ryggen som rent av kan döda dig.
Ingen kille vill vara med en tjej som har ett sådant ryckte.
Inte ens players.
Ibland vill man bara hångla med någon,men man kan inte.
Vi måste tänka så jävla mycket innan vi gör någonting.
Till och med när vi gör det och efter vi har gjort det analyserar vi sönder.
Det är därför vi är så jävla sönder i huvudet.
Killar kommer alltid vara finare än oss
stå där och snegla ner från vinnarpallen. 
Där nedanför står en tjej och gråter.
Plötsligt börjar man ta dessa fåniga, dumma killar på orden.
Jag kanske är ful?
Jag kanske är tjock?
Jag måste banta för då kommer alla börja gilla mig mer.
Då kommer någon se mig.
Så går det några månader.
Nu är det ingen söt tjej som står där, det är en vilsen pinne.
Någon som har byggt sig ett eget helvete.
Djävulen är väl en kille?
Vissa börjar skära sig.
Djupa arga sår som man inte kan tvätta bort.
Dom är där för alltid.
Man lär sig hata dem.
Man vill skrika men ingen orkar lyssna.
Killar i grupp är fega.
Ensam kille är svag.
Varför är det så?
Blir en kille dissad av en tjej, då är hon genast skit. Han kan aldrig inse att det är han själv som är skiten.
Killar förstår inte hur mycket dom kan förstöra.
Av minsta lilla så trampar de ner oss till myror.
Från tiger till myra.
"alltså du ser tjock ut på den bilden, skoja bara"
Där fick han nyss en tjej att börja tänka på att banta kanske skulle vara nåt,

Vissa personer borde inte få bli kallade "vänner", det går bara inte! Jag fattar själv inte att jag kallade vissa personer förut, år sedan, för allt möjligt så som bästavänner. Det går inte in i mitt huvud hur jag kunde fastna för dem.
Nu, just idag, 2010-11-29 mår jag bra! Jag har bra vänner som förstår mig, vänner som jag älskar och vänner som jag är rädd att förlora. Jag har kvar vänner från mitt förflutna, som jag skaffade mig när jag var en helt annan person än vad jag är idag, men dem flesta är borta. Dem som är dåliga för mig är helt borta. Jag har en bra relation med mor min som är helt jävla underbar! Jag trivs med skolvalet och klassen mer än allt annat och jag har även ett jobb som jag bara jobbat två dagar på, men kan redan nu säga att jag trivs med det!
Detta år, 2010, har jag förlorat vänner som stått mig väldigt nära (och jag kan skriva redan nu att minnerna med dessa personer kommer ej att försvinna, för roligt hade vi, det är inget jag kan undgå, men ni är tyvärr inte samma persorner som jag lärde känna) jag har fått vänner som står mig närmare än vad jag trodde att dem skulle göra, jag har fått bättre relationer med vänner jag kännt länge men alltid tappat kontakten med efter ett litet tag!
Snart är året 2010 år, endast 32 dagar kvar av 365 dagar. Om 33 dagar är det ännu ett nytt år och jag känner redan nu att jag kommer få ett bra år. Detta år har varit helt upp och ner kan jag säga nu, jag har mått bra för det mesta, kanske 90 % av året men dem där 10 % som är kvar, det är då jag mått piss. Jag har gråtit stora flodvågor, men jag har haft turen att jag fått behålla människor som är underbara i mitt liv, det är dem som fått mig att tänka "efter regn, kommer solsken", det är dem som fått mig att skratta så mycket att jag fått ont i magen och varit nära på att kissa på mig, det är dem som fått höra mina innersta hemligheter, hemligheter ingen annan ska veta om mig och det är dem som har fått mig att se framåt och inte bara ge upp i nuet.
Jag måste säga, innan detta år är slut, att jag är otroligt tacksam över att jag fått ha kvar människorna som är äkta och inte dem som hela tiden sviker.
Jag älskar er, älskar hur ni fått mig att vara och jag älskar er närvaro!