?
Jag tänker och tänker, jag vet inte. Fan!
Förlåt är ett ord man ofta missbrukar.. Hur ska jag kunna veta?
Har kollat igenom en stor mängd av bilder. Inte bilder från förra året bara, utan bilder från början. Fina bilder är det, roliga bilder, minnen till varenda bild. Roliga minnen.
Satt och tänkte "Fan att du gjorde så mot mig" då jag kolla igenom bilderna, jag fattar inte att den underbaraste människan jag då kännde gick bakom min rygg.
Jag får panik snart. Jag vill men ändå inte. Jag vet inte om jag vågar ta risken igen. Kanske blir samma sak igen. Något jag inte vet nu, inget jag kommer veta om jag inte tar chansen.
Ett år har nu gått, ett år utan dig. Förut var en dag utan dig som en evighet, vad har då detta varit? Jag kan inte jämnföra det eftersom du svek mig så brutalt mycket, men en lång tid har det varit.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Ingen av oss ville egentligen det här, spänningen mellan oss, vad händer med den, om?
Vi hade ett band, vet inte längre vart detta band är.
Du var min bästa vän, den jag litade på mest, den som visste allt om mig, den som visste hur jag egentligen mådde när jag sa att jag mådde bra, den som såg på mig att något var fel och kittlade mig tills jag berätta. Du ville bara mitt bästa. Vart tog den personen vägen? Hösten 2006, lärde vi känna varandra. Våren 2007, ingen kunde sära på oss. Vi var med varandra dag och natt. Du lärde känna alla mina vänner och har alltid fått lära känna mina vänner för jag ville visa upp för alla vilken underbar vän jag hittat. Vad hände med den tjejen?
På grund av det som hänt har jag mått extremt dåligt, men jag har haft turen att ha mina andra vänner på min sida. Dem har tröstat mig hela tiden. Dem har fått mig att vara glad då jag hellre ville gå och dö. Vart var du då? Du trösta mig hela tiden.
Vi har bråkat så jävla många gånger, men vi har alltid gått tillbaka till varandra. Vi har gett varandra nya chanser hela tiden, men alltid någon av oss som skitit i chansen och gjort sitt på eget håll.
Vi sket i vad folk tyckte om oss, hur folk titta på oss och vad folk sa om oss. Bara vi fick vara med varandra.
Grönalund sommaren 2007 då vi gick dit i endast sidenkallsonger och en t-shirt där det stod vårat pa-namn och även vårat nummer.
Farmor eivor som vi kallade min granne Sivor på landet.
Jag vill att DU säger till mig att du inte är den personen som svek mig, jag vill att DU säger till mig att jag ska våga förlåta dig för allt, jag vill att DU tar initiativet till att verkligen visa att DU är ledsen.
Jag saknar dig, det gör jag. Våra minnen är fina och underbara.
Förlåt är ett ord man ofta missbrukar.. Hur ska jag kunna veta?
Har kollat igenom en stor mängd av bilder. Inte bilder från förra året bara, utan bilder från början. Fina bilder är det, roliga bilder, minnen till varenda bild. Roliga minnen.
Satt och tänkte "Fan att du gjorde så mot mig" då jag kolla igenom bilderna, jag fattar inte att den underbaraste människan jag då kännde gick bakom min rygg.
Jag får panik snart. Jag vill men ändå inte. Jag vet inte om jag vågar ta risken igen. Kanske blir samma sak igen. Något jag inte vet nu, inget jag kommer veta om jag inte tar chansen.
Ett år har nu gått, ett år utan dig. Förut var en dag utan dig som en evighet, vad har då detta varit? Jag kan inte jämnföra det eftersom du svek mig så brutalt mycket, men en lång tid har det varit.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Ingen av oss ville egentligen det här, spänningen mellan oss, vad händer med den, om?
Vi hade ett band, vet inte längre vart detta band är.
Du var min bästa vän, den jag litade på mest, den som visste allt om mig, den som visste hur jag egentligen mådde när jag sa att jag mådde bra, den som såg på mig att något var fel och kittlade mig tills jag berätta. Du ville bara mitt bästa. Vart tog den personen vägen? Hösten 2006, lärde vi känna varandra. Våren 2007, ingen kunde sära på oss. Vi var med varandra dag och natt. Du lärde känna alla mina vänner och har alltid fått lära känna mina vänner för jag ville visa upp för alla vilken underbar vän jag hittat. Vad hände med den tjejen?
På grund av det som hänt har jag mått extremt dåligt, men jag har haft turen att ha mina andra vänner på min sida. Dem har tröstat mig hela tiden. Dem har fått mig att vara glad då jag hellre ville gå och dö. Vart var du då? Du trösta mig hela tiden.
Vi har bråkat så jävla många gånger, men vi har alltid gått tillbaka till varandra. Vi har gett varandra nya chanser hela tiden, men alltid någon av oss som skitit i chansen och gjort sitt på eget håll.
Vi sket i vad folk tyckte om oss, hur folk titta på oss och vad folk sa om oss. Bara vi fick vara med varandra.
Grönalund sommaren 2007 då vi gick dit i endast sidenkallsonger och en t-shirt där det stod vårat pa-namn och även vårat nummer.
Farmor eivor som vi kallade min granne Sivor på landet.
Jag vill att DU säger till mig att du inte är den personen som svek mig, jag vill att DU säger till mig att jag ska våga förlåta dig för allt, jag vill att DU tar initiativet till att verkligen visa att DU är ledsen.
Jag saknar dig, det gör jag. Våra minnen är fina och underbara.
Kommentarer
Trackback
